Bebisens centrala nervsystem håller fortfarande på att mogna, men lungorna är nästan helt utvecklade nu. 

 

Hickar fostret? Det är helt normalt! Du märker det genom att känna rytmiska rörelser i magen. Det kommer att fortsätta hicka en del efter födseln också. Fostrets fot eller hand kan ibland puta ut på din mage. Genom att pressa mot foten eller handen drar barnet till sig kroppsdelen. Kanske det kort tid därefter sätter tillbaka foten av nyfikenhet. "Vad händer nu? Händer det igen? Detta var skojigt!" Tänk att du nu kan kommunicera med ditt barn! Ungefär vid denna tid fixeras de flesta foster med huvudet ner i bäckenet. "Nu vill jag snart ut!"

 

 

Mamma:
Många kvinnor upplever att det pirrar eller domnar i bäckenet eller höfterna, bland annat när de är ute och går. Detta kan orsakas av att bäckenets ligament luckras upp inför förlossningen. Prata med din barnmorska om du besväras av smärta i höfterna.

 

 

Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.

 

 

Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.