Kryper

Helmer försvann till en ny familj i förrgår. Nu är det lite lugnare här, eftersom att mina föräldrar har tre katter och jag har kvar Mi ännu. Men funderar starkt på att behålla honom, men osäker än.

William kryper nu mera! Ofta och bra, ibland går det riktigt fort och ibland inte.

Har äntligen fått igång hp mini:n, så nu kan jag göra vad jag vill på datorn utan att behöva vänta. Lite smidigare sådär!


/ Inger

möte

Blir en snabb uppdatering. Lilleman har inte sovit många timmar inatt och samma gäller mig, antingen är han hård i magen eller så är det tänder på g. Han har i alla fall fått katrinplommon. Om ett tag ska jag färga i håret i hopp om att det blir en aning mörkare och fräschare.
 

Sen har jag nog en glad eller tråkig nyhet, men det vet jag inte förän på måndag, hur som helst så handlar det om ett möte. Åter kommer om det.


mitt i natten

Jag vaknar till, alldeles ny vaken inser jag att det är någon som gråter.
Någon i samma rum, alldeles intill. Vänder huvudet åt höger och ser ett
litet ansikte titta fram mellan spjälsängens pinnar, jag ser en tår som
rinner ner för hans kind, men han låter ett litet leendé träda fram på hans läppar.
Jag sätter mig upp, tittar på den lilla killen som ler mot mig, den lilla
kroppen som ligger där, benen som sparkar och med armarna försöker
han sätta sig upp. Jag ställer mig upp, tar ett litet steg och är framme vid
den lilla sängen, med den lilla killen i. Jag tar upp det vackraste barnet
jag någonsin sett, lägger honom mot min axel och ger honom en puss
i nacken. Gungar lite försiktigt fram och tillbaka, den lilla killen lägger
sin ena hand på min arm och hans huvud vilar mot min hals och axel.
Han är så liten, så förstående. Han tittar mig djupt in i ögonen och lägger
sedan tillbaka huvudet där det var tidigare. Jag lägger mitt huvud lite lätt
mot hans. Känner närheten och kärleken flödar. Barnet somnar om, mitt
barn, min älskade William. Jag lägger försiktigt ner han i den lilla spjälsängen
igen. Står och tittar på honom, medans far en så underbar känsla genom
hela min kropp, jag känner mig så lycklig och tänker tyst för mig själv
"han är min, mitt lilla hjärta". Jag vänder mig om och tar det lilla steget
tillbaka till sängen, lägger mig ner, lägger huvudet på kudden och drar
över mig täcket som fortfarande är varmt. Tittar en sista gång mot spjälsängen,
blundar och ler, tänker på minnen, tänker på alla underbara dagar med William. Faller snabbt tillbaka i sömn. Nästa gång jag vaknar hör jag samma kille som tidigare, han är glad, han tittar på mig och skrattar när han ser att jag tittar tillbaka, mina läppar bildar ett leendé och jag säger
:- Jag älskar dig!


Skrivet av Inger Persson


William är en riktig glädje spridare och jag ville berätta om ett av de alla tillfällena som jag känner mig så lycklig. Ni får gärna skriva och berätta vad ni tyckte om texten.



vill ha







/ Inger

ena

William har fått börja med ena gröt och välling. Det tog ett tag innan vi såg att
det faktiskt fanns mjölkfri välling, gröt har han ju fått sen tidigare.
Men då blandade man med ersättningen.

Han verkar i alla fall tycka om både vällingen och gröten. Och det är så bra
att han gör det, eftersom att han behöver lite mer innan han ska sova för
natten, annars vaknar han gråtandes och är jätte hungrig.

/ Inger

IKEA

Mina föräldrar och storasyster med barn och kompis var till ikea i söndags.
Så vi skickade med en beställning, lägger upp bilder senare.

Och William har fått ett par nya byxor. Men det kommer bilder senare!


/ Inger

en liten person

Att en så liten person kan göra så många glada.
Med bara ett litet leendé kan få allt ont att försvinna.
Kan få andra att titta framåt och inte bakåt.





Det är självklart min älskade son jag pratar om, han som får mig
att bli alldeles varm inombords, känna mig som en bra människa
och gjort mig till världens lyckligaste mamma.

Ett litet leendé eller en liten kram från honom får mitt hjärta att göra volter.
Och med en liten blöt puss får han mig att le som jag aldrig gjort förr.



/ Inger


förvånad

William somnade i princip helt själv i sängen medans jag "bumpade" hans
lilla rumpa och sjöng. Jisses, jag trodde aldrig det skulle fungera, men tydligen!

/ Inger

RSS 2.0