Började morgonen med att gå ut och sopa av och skrapa rutorna på bilen, för att sedan bege mig på utvecklingssamtal om William. Blir så stolt över min lillkille som lärt och lär sig så mycket! Snäll och artig är han också. Dock ska jag träna honom mer på att klä på sig ytterkläderna, men blir nog lättare för honom när overallen används istället för täckbyxor och jacka. När man är liten så fastnar man så lätt i "banden" på täckbyxorna och de hamnar lite vart de vill. 

 

Passande att många av de sakerna han tycker om att göra/leka med på dagis, kommer han få i julklapp. Som är bland annat bockarna bruse boken, plus plus, magneter och pussel. Sen har jag även fyndat en "min första fakta bok" som handlar om dinosaurier och hur de uppstod, levde m.m. Är verkligen en super fin bok, som jag tror han kommer tycka om mycket!

 

Sen har vi även funderat på att köpa skridskor till honom, eftersom att både jag och Mattias tycker om att åka. Så skulle vara lite extra kul om William tyckte om det och kanske fick lite intresse för det så att säga. + att det blir roligare för William på skolan/dagis när de far på ishallen och han faktiskt kan åka själv, det tyckte då jag om när jag var mindre.

Oj så trött jag är och det var även William som somnade tidigt. Märks att klockan är tillbaka dragen, fast jag tänker alltid "egentligen är ju klockan två, när det står att den är ett". Dags att vänja av sig det kanske.

 

I lördags var förresten jag och gogubben på en gravid fotografering hos Viktoria! Och nu ikväll satt vi och kollade igenom vilka bilder vi ville ha. Oj så nöjda vi är, otroligt naturliga och fina bilder!

 

Vilken tur att jag inte bangade på att boka en fotografering, men det som gjorde att jag verkligen vågade är att jag tog några när William var i magen och jag ångrar inte en sekund att jag har dem, mycket fint minne! 

 

Dessa togs igår, men glömde bort att lägga in dem här. Nu känns det som att jag kommer gå sönder vilken sekund som helst, bebisen tar verkligen all plats i magen. Visserligen är den fixerad sen nån vecka tillbaka och jag tror minsann att magen har sjunkit en aning, om inte annat så känns det som så i alla fall.

 

Sen antar jag att bebisen inte kan kicka till mig hårt längre, för den bjuder inte på sådana sparkar som gör att jag tappar luften längre, i stället är det mer som att den drar en fot eller en armbåge över magen eller hur man ska förklara. Fast den kan fortfarande peta på nerver eller något sådant kring bäcknet, vilket resulterar sig i att när jag går så måste jag ibland stanna upp för att det liksom tar tvär stopp. 

 

Och att ens tänka tanken på att ställa sig upp snabbt eller tvär "snöra" sig ut ur sängen, är förbjudet. Smidigt är det inte och inte heller så skönt att direkt få en kraftig sammandragning. Härlig känsla, men inte så skönt som sagt! Är precis som att kroppen säger "nej, nej inte så".

 

Dagen till ära så ska vi iväg och posta ett brev till försäkringskassan, får se vad de beslutar! Förhoppningsvis så är detta sista gången jag behöver skicka in nå fler papper till dem iår! Sen har jag lite små ärenden som måste göras. Men först lunch och idag är det 35 dagar kvar till bebisens beräknade ankomst!

 

 

 

I den här veckan har barnet vuxit så mycket att det nästan helt fyller ut den förut så rynkiga huden – nu är den slät och fin, eftersom fettet under huden är färdigutvecklat. Ansiktet är en smula rundare och huvudets diameter är 9 cm.

 Barnet kan få hicka då och då – det får det av att öva sig på att andas, som en förberedelse för livet utanför livmodern. På det här stadiet kan barnet göra allt som en nyfödd kan.

Vid den här tiden kan du eventuellt känna att bebisen rör sig nedåt och trycket i den nedre buken ökar. Detta gör att dina lungor och din magsäck får mer utrymme och det kan bli lite lättare att äta och andas. 

Det kan däremot bli jobbigare att gå – för en del kan det kännas som om bebisen är på väg att ramla ut! Det fortsatta trycket på blåsan gör att du kan behöva gå på toa ofta. Fortsätt äta bra, både för din skull och bebisens.

Du kanske har märkt att brösten läcker lite. detta är helt normalt. Dina bröst har börjat producera den mjölk som kallas kolostrum eller råmjölk och som ger ditt barn en bra start. 

William ville så gärna åka bob när snön hade börjat falla, men tyvärr gick den sönder förra vintern. Då Daniel hoppade med den i en brant backe och då sa ratten hejdå. Så William fick åka pulkan istället, han ska dock få en ny bob snart. Men denna gång lutar det mot en räcer, en sådan som ser ut som en skoter! Det kommer han nog gilla, lillvännen! ♥

 

 

Allt såg bra ut denna gången, ingenting som var "dåligt" eller så. Hjärtljuden tickade på bra som vanligt och fundusmåttet hade ökat i sin vanliga riktning. Sen hade jag ökat 70g sen senast, men det gör absolut ingenting att det var så pass lite, eftersom att jag inte äter så tokigt. Det är inte mycket onyttigheter jag stoppar i mig!

 

 

William har åkt till sin pappa, så nu är det så tyst här hemma. Är fortfarande så ovant för mig att ha honom borta, känner mig inte riktigt hel utan honom hemma. Men med tiden ska jag nog kunna vänja mig bättre!

 

Ikväll är det föräldramöte, perfekt att de har det nu och inte senare i november eller så. Ska även be om ett utvecklingssamtal i början av nov. Är så kul att få veta vad han gör, hur han fungerar i gruppen o.s.v. 

 

Idag är en mycket bra dag!! Vi har varit och skrivit på kontrakt för ett boende som är både större och billigare, samt närmare till allt + att jag tror vi kommer trivas så mycket bättre där! Så nu har vi ett till datum att längta till!

Suttit och kollat igenom flera cd skivor med gamla bilder på William. Ibland känns det som att det var nyss jag födde honom, samtidigt som det känns som att han alltid har funnits vid min sida och tänka sig i februari fyller han fyra år!! Älskade, älskade pojk ♥

 

Medans mina hjärtan är ute och åker pulka samt gör en snögubbe, så passar jag på att beställa efter bilderna från dagis fotograferingen,samtidigt som maten är i ugnen. 

 

Gogubben kom hem en dag tidigare, vilken lycka! Så imorgon har jag blivit lovad sovmorgon med tanke på hur dåligt jag sov under natten (dessa förvärkar alltså). Sen han kom hem har vi sett på hela sverige bakar och ätit choklad + druckit portello. Nu funderar vi på att se på kalla fakta om parken zoo, har sett att många skrivit om det här och var, så lite spännande att få se vad det egentligen handlar om.

 

 

 

Mamma:
Nu är det mycket mindre fostervatten och du har förmodligen lagt på dig mellan elva och fjorton kg. Din navel har också sträckts och sticker förmodligen ut. Eventuellt känner du dig andfådd nu när livmodern har växt så att dess ovandel sticker upp i bröstkorgen. Du kan också ha fått matsmältningsproblem av samma orsak. 

Pröva att stå på alla fyra för att avlasta ryggen och titta i vårt fotogalleri hur man lindrarvärk och spänning i slutet av graviditeten. Fortsätt dricka mycket vatten även om du behöver kissa så ofta att du lika gärna skulle kunna flytta in på toa – bebisen behöver denna vätska. Däremot kan det vara klokt att dra ner på urindrivande drycker som té och kaffe. 

Ropade lilleman så glatt efter mig "mamma, mamma, mamma du MÅSTE komma och titta". Hela han lös upp, när jag kom in i köket och han talade om för mig att det minsann hade snöat och ut direkt ville han också! Nu är det mer snö på marken och även kylan har kommit och hälsat på, gissa vem som är över lycklig! Och jag är inte heller så sen på att tycka det både är mysigt och skönt att vintern har kommit/är påväg.

 

Idag har jag och gogubben års dag, till och med två år.

Detta är ett utav de första bilderna som togs på oss 

tillsammans, vi är i norge på firma fest som hölls av

gogubbens jobb. Idag är gogubben i norge så tyvärr

får vi inte fira dagen tillsammans, men när han kommer

hem får vi ta en extra myskväll! ♥

 

Nu står denna go lukt i mitt badrums skåp! Kul att testa någon annan parfym (jag är nämligen en sådan person som använder en och samma doft i flera år, om jag verkligen fastnar för den). Dock kommer nog inte min kära puma-flowing bli helt utbytt!

 

William har varit helt överlycklig över all snö som fallit under går dagen och idag. Så nu vill vi att den stannar, han blev så besviken senast den kom och försvann! 

Detta var ett utav mina kvälls nöjen i fredags, inte så kul! Måste in på försäkringskassan imorgon och hämta andra papper, samt in på kommunen och fixa mina jobb papper. Sen håller jag tummarna på att jag får en ökning på föräldra dagarna, fast hoppet är inte så stort om det, Men om jag håller både tummar och tår kanske?

 

Hur söt är inte denna lilla snuttefilt som bebis fick utav Sandra och Tommy!

Älskade bebis, vi undrar vem du är där inuti och hur ser du ut?

Men snart, ja snart får vi träffa dig!

 

 

 

Bebisens centrala nervsystem håller fortfarande på att mogna, men lungorna är nästan helt utvecklade nu. 

 

Hickar fostret? Det är helt normalt! Du märker det genom att känna rytmiska rörelser i magen. Det kommer att fortsätta hicka en del efter födseln också. Fostrets fot eller hand kan ibland puta ut på din mage. Genom att pressa mot foten eller handen drar barnet till sig kroppsdelen. Kanske det kort tid därefter sätter tillbaka foten av nyfikenhet. "Vad händer nu? Händer det igen? Detta var skojigt!" Tänk att du nu kan kommunicera med ditt barn! Ungefär vid denna tid fixeras de flesta foster med huvudet ner i bäckenet. "Nu vill jag snart ut!"

 

 

Mamma:
Många kvinnor upplever att det pirrar eller domnar i bäckenet eller höfterna, bland annat när de är ute och går. Detta kan orsakas av att bäckenets ligament luckras upp inför förlossningen. Prata med din barnmorska om du besväras av smärta i höfterna.

 

 

Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.

 

 

Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

 

I natt fick jag mitt (mina) första gravid senadrag i höger vad. Kan meddela att det inte var så skönt, inte det minsta faktiskt. Ställde mig upp varje gång jag fick ett, så när morgonen väl var kommen så var jag mer död än levande. Hahah!

 

En liten försovning till dagis blev det, men tio minuter har ingen betydelse enligt mig. Märkte dock när jag ställde mig upp ur sängen att städningen igår gjorde sitt, idag har jag lite extra ont/öm i blygdbenet. Men med lite vila så ska nog det gå till sig!

 

 

Har jag suttit och skrivit lite mer i "jag är med barn!" boken. Det är verkligen en fin bok, som får en att minnas varje vecka för vecka. Synd att jag inte hade en sådan med William för minnet sviker en ibland!

 

Städade även i gästrummet och hängt tvätt, helt okej för att vara en onsdag! Men imorgon kommer gogubben hem, som jag längtat!

 

Förresten så är det 50 dagar kvar till bf idag.

 

Var och inhandlade vinterdäck till volvon med William och min pappa. Så nu var det gjort, imorgon får vi dem och sedan åker de på bilen, inte en dag försent om ni frågar mig (sommardäcken fram har i princip inget mönster kvar alls).

 

Dock fick William syn på två mini skotrar, han blev förälskad och skulle nog helst ha stannat kvar där. Han sa "mamma, vi kan köpa den" och till svar fick han "nej, inte nu". Då kontrar han det hela med att säga "mamma, vi kan fråga Mattias, visst då?!". Så vad tror ni William kommer önska sig i julklapp?

 

 

Det är tur att du är du och att du förgyller mina dagar! ♥

Att man kan älska någon så otroligt mycket att det

nästan gör ont, älskade barn!

 

 

Blodtrycket såg bra ut, även fundus måttet, vikten, hjärtljudet och alla värden, förutom själva blodvärdet. Så får öka dosen med järntabletterna igen. Två cm hade fundus måttet ökat i alla fall, så nu hamnade vi över strecket.

 

Efter att ha spelat bingolotto och sett solsidan med Tommy och Sandra, så gör vi kväll! Gogubben far som vanligt till Norge i natt, så vi får mysa lite extra ikväll framför vad blir det för mat.

Men först måste tvätten hängas, ljusen blåsas ut och dörren låsas. Godnatt!

Fick ett fint väggord åka upp, så nu känns det inte lika tomt på den väggen. Dock bör vi inhandla sko och hatthylla snarast, dvs innan jag får ett nervöst sammanbrott på alla skor och jackor som ligger på bänken. Den andra lösningen vi hade på jack och sko problemet gick lite sådär, tamburmajoren gick sönder och efter att den lagats två gånger gav vi upp, så den fick åka på tippen. Får se om vi köper sko och hatthyllan på onsdag, kanske!

 

 

 

 

Nu tycker jag ändå att magen har stannat av lite i växandet, men gogubben tyckte den hade blivit större (olika tankar om det alltså). William kom och ville gärna vara med på kort igen, älskade barn!♥

 

Imorgon ska jag till barnmorskan för den vanliga kollen och vi hoppas att allt står rätt till med magen och mig!

Blev en riktig mysar dag med min älskade gogubbe och pricken över i´t var när Williams pappa hörde av sig och undrade om vi kunde ta Wille en dag tidigare. SJÄLVKLART! åh, vilken lycka att ha honom hemma igen. 

 

Vi har haft tok mys och ätit varma mackor med diverse tillbehör framför tv:n. Efter mys stunden och alla kramar blev dags för bad och andra kvälls sysslor. Wille sover sen länge och nu ska vi slå igång svensson,svensson eller varför inte segemhyr? 

 

Nu är jag tröttare än tröttast, så ska strax gå och lägga mig! Så fort bebis slutat sparka så hårt.

 

Igår kväll åkte vi i alla fall till arjeplog och sov över en natt hos gogubbens föräldrar, sedan på morgonen hälsade vi på folk och gick en liten sväng på marknaden, för att inhandla munkar (inte för att jag är så förtjust i dem längre, men det hör liksom till marknaden). Efter vi intagit lunch i magarna, så började jag köra hem. Gogubben stannade kvar och kommer hem inatt, klart han ska få roa sig ibland! haha

 

Väl hemma åt jag middag med min mor och så var vi in på dollar en snärt, sedan började jag sy min amningskudde/sovamellanbenen kudde. Kan tala om att den är så skön!

 

Nu har bebis lugnat ner sig, så dax att hopp i säng.

 

 

Nu väger bebisen ungefär 2 kg och är cirka 44 cm lång. Nu bör bebisen (åtminstone för dig som är förstföderska) göra sig redo inför födelsen genom att vända sig upp-och-ner, så att huvudet pekar nedåt i bäckenet. 

Under de kommande veckorna håller din barnmorska ett öga på bebisens position – vissa bebisar får för sig att de ska vända sig uppåt igen. 

Din bebis kranium är fortfarande lite mjukt, eftersom benen inte riktigt sitter ihop ännu så att huvudet lättare kommer ut under förlossningen. Människor föder barn med ovanligt stort huvud i förhållande till mammans bäcken. Övriga delar av bebisens skelett hårdnar däremot nu och huden håller på att bli mindre röd och skrynklig i och med att bebisen lägger på sig underhudsfett. 

Mamma:
Om du är förstföderska, kanske bebisen vänder sig nedåt denna vecka och fixerar huvudet mot livmoderhalsen. (Detta händer i ungefär hälften av alla förstagångsgraviditeter.) Om du är omföderska, är det vanligt att detta inte sker förrän sista veckan innan bebisen föds – och i vissa fall inte förrän förlossningen börjar.

Får du svullna fötter och vrister mot dagens slut? Vätskebindning i kroppen, s ködem, är ofta värre senare på dagen eller om det är varmt. Märkligt nog kan detta förvärras av vätskebrist. Din kropp – i synnerhet dina njurar – och bebisen behöver mycket vatten. Om dina händer eller ditt ansikte plötsligt sväller upp, är det viktigt att du kontaktar läkare – det kan vara ett tecken på havandeskapsförgiftning.

Dagen har bestått av tv4play (masterchef) och ner gosad i sängen. Är fortfarande riktigt förkyld, men maten får jag behålla, dock var illamåendet envist (fast kan ju hända att det är bebis som spökar för mig).

 

För en stund sedan var jag och inhandlade både det ena och det andra med min mor. Bland annat en början på svärmor och svärfars julklapp. Och så till min förvåning så fann jag badbomber som William fullkomligt älskar, gissa om han kommer bli glad när han kommer hem!

 

Satt och kikade igenom alla magbilderna och jisses vad jag har växt. Tror första bilden som är tagen, togs i vecka åtta eller nio (ska räkna ut det). Tänkte i alla fall klippa ihop några bilder från olika veckor, så man faktiskt ser skillnaden. Men det får bli när jag har tid och ork... mest ork!

 

Sen har vi även bokat en gravid fotografering och även min fina gogubbe ska vara med. Hur kul är inte det! (han är skygg för kameran i vanliga fall). Men nu har jag bara ett problem, vad ska jag ha på mig? 

 

 

Oj vilken natt detta var då. Fy för kallsvettningar, feber, huvudvärk, snor, uppkastningar och så lite mer illamående på det hela som verkligen inte ger med sig. Vad ska man säga.. tack eller något? (skulle egentligen till skellefteå över dagen med en kär vän och shoppa + bio besök, och det gick ju... sådär med det)

 

Skjutsade William till sin pappa igår, så idag ska jag bestämt dra täcket över huvudet och vänta på att min mage tillåter att lite mat kommer ner i den. 

 

Bjuder på en bild på magen från igår v.32 (31+3). Snart v.33!! och för övrigt så är det en viss farfar som börjar bli små nervös, lite gulligt tycker jag.

 

 

Nu har vi passerat en till liten milstolpe, vi har kommit ner på femtio + någonting! Känns som att tiden pickar på i halv hög/låg hastighet, helt okej. Men vi skulle hemskt gärna vilja att det var dagen med stort D idag, helst igår till och med!