vi lär oss båda två
Denna veckan går i all världens fart.. Snart är det fredag och då åker jag och William till Hortlax över helgen.
Nu i veckan har William börjat säga hej i telefonen, när någon ringer till oss och hejdå när han avslutar samtalet. Jag är så stolt över honom.
Han känner sig även trygg på sitt dagis. Nu mera blir han aldrig ledsen, när jag lämnar honom på dagis, dock blir han ledsen om han sovit dåligt under natten. Det känns skönt att veta att han är trygg och mår bra av att vara på sitt dagis.
Jag gjort undan mina skoluppgifter, det enda som är ogjort är ett läxförhör som jag missade, när jag var hemma med en sjuk liten William. Så nu kan jag bara sitta och hålla på med rep faserna på kvällarna, det känns skönt!
Dock är det jobbigt att jag hela tiden måste pusha på körlärarna om mina körningar. Det är precis som att de glömt bort att jag egentligen ska gå i trean och hur som helst så tycker jag att man ska få mer för tur, när man har barn. Ligger bra till med både faserna och körningarna, men de glömmer alltid att boka in mig inför veckan där på och de bokar inte heller in mig på riskutbildning ett. Som jag nu har gjort själv!
William har även fått ett par tumvantar i veckan, eftersom att han inte hade några tidigare.
Så han fick ett par gröna villervalla vantar som jag köpte på a-färg och tapet.