ibland förbannar jag dessa moderskänslor! när det är dags för Williams pappa helg, så blir jag så blödig. helt ärligt så kan jag sätta mig och gråta för ingenting, just för att William inte är hos mig eller att han ska fara. det är någonting jag försöker vänja mig vid, han kommer alltid ha sin pappa och vara där. vilket som är så bra, men ibland önskar jag att han alltid var med mig. men så egoistisk kan jag inte vara, det vill jag inte heller. men man kan alltid önska. haha!

då är det extra tur att jag har mina underbara vänner, de som alltid finns där och alltid stöttar mig till hundra procent. en som har väldigt stor plats i mitt hjärta är andreas, jag vet att jag kan ringa honom 24/7, han ger mig alltid kloka råd och han stöttar mig så sjukt mycket. fler andreas till folket, fast jag behåller min för mig själv! en annan som också har stor plats i hjärtat är min kära sandra, hon kan mig utan och innan till. vi är så lika på många vis, men samtidigt så olika! hon är en som jag beundrar, en stark person med så mycket visdom i en ung människas kropp! det är helt enkelt min sandra, en person som jag inte är hel utan.