Någon där uppe hörde min bön om att vilja ha min gogubbe hemma. För hem kom han och stannar hemma tills i början av januari. Trötthets och lyckotårarna sprutade hejvilt och det känns som en enorm lättnad har lagt sig över hela mig, för nu.. ja nu hinner gogubben vara med på förlossningen. (annars kunde både väder och mil kunnat ha hindrat honom, när han var/är på jobbet). men som sagt, nu hinner han. Inget snack om saken!

 

Slut i kroppen, ont i ryggen, svullna fötter, trött, illamående, tung, ilningar, förvärkar och helt enkelt på bristningsgränsen till personlig konkurs är jag. Men glad är jag ändå, för nu dröjer det inte länge till bebis kommer! Och imorgon ska vi till barnmorskan (förhoppningsvis för sista gången).

 

 

Nu ska jag kura ner mig i gogubbens famn och försöka stänga mina blå ett tag, har verkligen varit en tung dag. Hoppas på en bättre imorgon!