Jag hade tid hos tandläkarn idag, hade tänkt ta med mig Lykke. Men igår kväll bestämde jag mig för att höra med barnens morfar om han kunde följa med oss och gunga henne i bilbarnstolen medans jag fick munnen checkad. Fast när vi gjorde oss redo på morgonen ville damen inte äta ordentligt, hon ville hellre vara vaken och enda sättet att få henne somna om är antingen bröstet eller bilen. Så morfarn fick dra många "raggar" med damen medans jag gick upp.

Väl inne i hissen slog tanken mig att detta är första gången jag har barnvakt åt henne. Nästan exakt en timme tog besöket och under den lilla tiden hann jag både sakna henne, bli orolig och känna mig dum som "lämnat bort" henne för en sådan skit grej. Töntigt kan det tyckas vara. Men hey, alla har känslor. Glöm aldrig bort det!

Tur att min fina lilla pappa är en sån bra person. Jaa, min mor också så klart. Fast hon är nog minsann bäst! Haha