Idag inledde vi sista arbetsveckan, jag och magen. Sen ska vi vara lediga tills bebisen bestämmer sig för att titta ut. Träffade även min barnmorska under dagen, den vanliga (som jag haft under de tidigare graviditeterna). Måste säga att det känns himla skönt att hon äntligen är tillbaka, hon vet liksom hur jag fungerar. Hur som helst så låg symfusmåttet på 30cm, hade alltså växt 2cm sen senast. Bebisens hjärtljud pickade på i 140 och nya blodprover togs, eftersom att någon på labb glömt sätta fast etiketten på de andra. Vikten står nu på +4kg och det känns skönt att det faktiskt går uppåt. Bebis ligger just nu i säte, med huvudet under mina högra revben och rumpan ner mot bäcknet, men som tur är inte fixerad ännu. Mitt blodtryck ligger inte alls så bra till, men jag är ju medveten om att jag brukar få högt blodtryck i slutet av mina graviditeter. 

 

 

 

Nu till det bästa, enligt mig! De andra barnmorskorna har inte tagit mig på allvar, när jag pratat om att jag verkligen, verkligen inte vill föda hemma igen. Den ena blev arg på mig, när jag frågade om man kunde få en igångsättning eller bli inlagd ett tag innan. Medans den andra gav mig en mini kurs på vad man ska tänka på under och efter en förlossning, "torka bebisen torr, glöm inte huvudet där blir de extra kall", "gnugga på bebisens armar eller bröst om det inte skriker direkt", "du kan ju börja berätta för din son redan nu, om hur man kan låta under en förlossning och vad som kommer ske", "tänk på att andas rätt" osv, osv... Say WHAT?!

 

 

 

Berättade detta för min barnmorska idag och sa att jag inte vill och inte ska föda hemma igen, frågade även vad man kan göra åt detta. Hon förstod mig och kommer skicka mig vidare till norea. Norea är till bland annat för dem med förlossningsrädsla och ja, jag klassas som det denna gång. Min största skräck är just nu att vara tvungen föda hemma igen. Okej, det gick bra med Lykke och det är jag så tacksam över. Men vem har då sagt att det skulle gå bra med denna? Det vet man inte.. Och om något skulle hända bebis, så finns det inga som helst hjälpmedel här i Arvidsjaur för att hjälpa en liten nyfödd bebis. Hur som helst, så kommer jag få ett samtal från norea och då ska vi boka ett möte, och så får jag åka till Piteå och förmodligen få en plan över denna förlossning. Så nu håller jag alla tummar och tår på att de verkligen förstår mig. Känns som att en liten sten lyfts från mitt bröst, men ännu ligger en stor kvar!