Idag trippade vi in i v.23. Fast än 125 dagar känns långt bort, så går veckorna i räser fart! En tanke som slår mig varje dag är "vad är det för någoting, pojke eller flicka?!" Så klart spelar inte kön någon roll, men hade glömt hur himla nyfiken man blir! Kollade aldrig kön på ultraljud med William och spänningen var olidlig, med Lykke kollade vi och själva spänningen försvann lite. Så denna gången bestämde vi oss för att inte kolla.När jag ligger ner försvinner nämligen magen helt och hållet i princip. Ryms verkligen en bebis på 29 cm däri? Visserligen väger den inte alls mycket i denna vecka, men ändå. Människokroppen är för underlig ibland!