6 månader

Hur fort kan tiden egentligen gå?! Stopp! Känns som att Ailin nyss föddes, samtidigt som det känns som att hon alltid funnits hos oss, våran lilla glädjespridare. Ja, för det är precis vad hon är, inte är det många sura miner som denna damen bjuder på ❤️

Imorgon ska jag för första gången lämna henne en lång stund, eller lång och lång men tillräckligt lång för mig! Föräldramöte angående sexårs på kvällen och mina föräldrar passar kidsen under tiden. Tänkte först ta med Ailin, men vill helst undvika bajs och spy kalas, sen vägrar hon ammas på dagen (duger bara under natten nu). Så då blir det bara bökigt, hon har det bättre hemma med mormor och morfar 😊 Men hönsmamma som man är så kommer jag nog både börja hinna oroa mig och tok sakna henne, haha! Tur jag vet att min mor är så bra med barnen!


Idag har hon även suttit upp helt själv länge, inte i sängen som förut och inte heller utan blöja. Utan fullt påklädd och på golvet, duktiga Ailin!





Sjukt egentligen. När jag väntade Lykke undrade jag hur jag skulle kunna älska en till liten lika mycket som William och när Ailin låg i magen kom samma tanke upp igen. Men som hon kom och tog oss med storm, underbara människa! Och tänk att jag fått äran att vara mamma till tre fantastiska barn ❤️ 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0