Att behöva säga farväl till min kära mormor var inte lätt, men jag är tacksam över all den tid vi fick med henne och även tacksam över att bebis stannat kvar i magen så jag faktiskt kunde få gå på begravningen.

Vår fina Elsa, min mormor utan blodsband men hon har alltid varit det, min mormor. Det är hon som funnits där, alltid glad och positiv, en sån dära bullbakande kärleksfull mormor som alla borde få ha ❤ Begravningen var fin, men det absolut jobbigaste är att se min älskade morfar så ledsen. I 43år fick han dela sitt liv med henne och jag önskar man kunde hämta tillbaka henne för att göra honom hel igen. Men han är stark, älskade morfar ❤