I lördags gick vi in i vecka 39, hur sjukt och spännande är inte det?! Kroppen börjar nu kännas tung och magen har sjunkit ner en bit, därav ett tyngre tryck nedåt och extra många toalettbesök. Jag är så glad över att maken är hemma, så jag faktiskt kan vila precis när som helst! För det behövs verkligen. Det känns även så tryggt att ha honom här, om det skulle dra igång så vet jag att han hinner vara med, kan hjälpa till och styra upp vardagen. 

Bebis bökar runt mest nattetid nu, så lite mindre sömn även där. Den kan inte längre ge mig ordentliga kickar här och var, utan nu är det mer kroppsdelar som trycks ut ❤ Har nog även lyckats få någon nerv i kläm igår natt eller nå, då jag känt som strålningar ner i hela höger ben under dagen. Känns inte som foglossning och inte som att bebis stöter mot något. 

Vi längtar så efter att få se vem som gömmer sig i magen, vem är den lik, vilken ögonfärg och hårfärg kommer bebis att ha. Sen är vi ju självklart nyfikna på att få se om det är en liten grabb eller en liten dam där i, det är dock absolut ingenting som spelar någon roll för oss. Men nyfikna kan man vara ändå! ❤