Vecka trettionio
Jag skrev ett långt inlägg om både det ena och det andra om graviditeten. Men på något vis så laddades det aldrig upp och försvann spårlöst, så vi kör en liten mini uppdatering istället.
I lördags gick vi in i vecka 39, hur sjukt och spännande är inte det?! Kroppen börjar nu kännas tung och magen har sjunkit ner en bit, därav ett tyngre tryck nedåt och extra många toalettbesök. Jag är så glad över att maken är hemma, så jag faktiskt kan vila precis när som helst! För det behövs verkligen. Det känns även så tryggt att ha honom här, om det skulle dra igång så vet jag att han hinner vara med, kan hjälpa till och styra upp vardagen.
Bebis bökar runt mest nattetid nu, så lite mindre sömn även där. Den kan inte längre ge mig ordentliga kickar här och var, utan nu är det mer kroppsdelar som trycks ut ❤ Har nog även lyckats få någon nerv i kläm igår natt eller nå, då jag känt som strålningar ner i hela höger ben under dagen. Känns inte som foglossning och inte som att bebis stöter mot något.
Vi längtar så efter att få se vem som gömmer sig i magen, vem är den lik, vilken ögonfärg och hårfärg kommer bebis att ha. Sen är vi ju självklart nyfikna på att få se om det är en liten grabb eller en liten dam där i, det är dock absolut ingenting som spelar någon roll för oss. Men nyfikna kan man vara ändå! ❤
Att säga farväl
Förra veckan förlorade vi hastigt en familjemedlem och igår var begravningen.
Att behöva säga farväl till min kära mormor var inte lätt, men jag är tacksam över all den tid vi fick med henne och även tacksam över att bebis stannat kvar i magen så jag faktiskt kunde få gå på begravningen.
Vår fina Elsa, min mormor utan blodsband men hon har alltid varit det, min mormor. Det är hon som funnits där, alltid glad och positiv, en sån dära bullbakande kärleksfull mormor som alla borde få ha ❤ Begravningen var fin, men det absolut jobbigaste är att se min älskade morfar så ledsen. I 43år fick han dela sitt liv med henne och jag önskar man kunde hämta tillbaka henne för att göra honom hel igen. Men han är stark, älskade morfar ❤
sista besöket
Idag gick jag och maken på det sista besöket hos barnmorskan, första besöket maken varit med på. Det är inte så att han inte varit engagerad i den här graviditeten utan snarare tvärtom, varför han inte kunnat följa annars är för att han arbetar borta om veckorna och kommer i vanliga fall hem antingen torsdagkväll eller fredag eftermiddag och då är inte barnmorskan där. Det här besöket pratade vi om den kommande förlossningen, amning osv. Jag kör på som vanligt och skippar att skriva förlossningsbrev, maken vet så väl vad jag vill och inte (om jag själv inte skulle kunna förmedla det till barnmorskorna) Och sen går ju förlossningarna så snabbt för mig, så vill jag ha smärtlindring så finns det bara ett alternativ för mig. Vilket som känns helt okej! Amma då, ja det tänker jag absolut göra och så håller vi tummarna på att det fungerar lika bra som med damerna. Med William så gick det tyvärr inte, mjölken kom aldrig igång.
Bebisens hjärtljud låg och pickade på i 147 ungefär. Och magmåttet hade ökat en cm, så 35cm nu. Vikten står still och såg när jag läste i min gravidbok att den stått still sen v.34, helt okej enligt mig! Mitt blodtryck låg på 130/90 och järnvärdet var 112, härligt att det ökat trots att jag slarvat så mycket med järntabletterna på senaste tiden!
Maken fick även order av bm att ringa 112 om förlossningen skulle sätta igång innan kollen/inläggningen. Jag tycker ju det känns så onödigt att ringa efter ambulans direkt, men jag förstår vad de menar så nu känns det ändå helt okej. Däremot hoppas vi på att den här bebisen ligger kvar i magen tills dess!
Snabb uppdatering
I måndags åkte gogubben iväg på arbetet, men fick vända tillbaka lika fort. Då jag fick värkar som kom regelbundet och kändes mer å mer. Ringde förlossningen som ville att vi skulle komma in, så vi åkte iväg och i bilen kom värkarna tätare och tätare tills vi kom till Älvsbyn och allt bara gav upp. Vi fortsatte ändå till sunderbyn och fick köra en ctg, bebis mådde bra! Sen kollade de lite allt möjligt, samt att de kikade så bebis verkligen lagt sig med huvudet nedåt, vilket den hade gjort och vilken lättnad!! Vi åkte därefter hemåt igen och maken for iväg till arbetet dagen därpå.
Hade ett barnmorskebesök inplanerat i torsdags och där gick väl allt bra egentligen. Blodtrycket är fortfarande högt, men urinen kollas regelbundet så det känns tryggt. Bebis hjärtljud pickade på i 148-150 och symfusmåttet hade ökat två cm igen, så nu ligger det på 34cm i v.36 (35+5) den dagen.
Min bm ringde även sunderbyn och ringde sedan upp mig med glädjande nyheter! Vi har fått ett datum, en tid för koll/inläggning och så skönt det känns!! Men nu får bebis mer än gärna stanna i magen tills dess ❤
Åkte även på världens förkylning i veckan och mår fortfarande inte alls bra. Snor, halsont och feber.. Fy! Och jag som hållt mig frisk så länge.
Nästa vecka är rätt så händelserik, då det står mer på schemat än vanligt, bland annat läkarbesök, bvc för Lykke, barnmorskan, föräldramöte och tandläkarn
Idag går vi även in i v.37 och imorgon tänkte jag å min fina Sandra försöka få till några bilder på magen, så den är förevigad ❤
Mini shopping
I tisdags åkte vi till stan som sagt. Pyjamas och bodys till mini i magen stod på shoppinglistan. Följde nästan he, blev ett två pack pyjamaser, en trikå mössa och byxor till bebis.. som om bebis behöver fler byxor.. har alldeles för många, men kunde inte motstå!
Damerna fick varsitt pack med frost trosor och William kallingar. Kanske inte jätte roligt, men välbehövligt!
Ikväll kommer maken hem, så imorgon väntar sovmorgon och tokmys med familjen ❤ Ska även ta och packa upp babyskyddet som för tillfället står orört i garaget, man kanske till och med skulle ha sprättat kartongen med liggdelen till vagnen också.
v.35 (34+5)
v.35
I lördags klev vi in i vecka trettiofem, hjälp! Jag säger det igen, jag hinner inte riktigt med 😬🙈 Längtar självklart efter pyret, men tiden har bara flugit förbi sen vecka tjugo ungefär. Tror mycket beror på att jag arbetade och inte riktigt hann reflektera!
Men nu sitter jag här i vecka 35 i badkaret.. som vanligt nu för tiden 😂 Maken började om att arbeta idag och William åkte till sin pappa senare under dagen. Så nu ärre jag och damerna som röjer runt här hemma, har dock fortfarande order om att vila. Men med en 4åring och en 2åring så blir det inte så mycket vila, jag får vila till helgen helt enkelt.
Var på ett besök hos barnmorskan tidigare under dagen, bara urin och blodtrycks koll denna gången. Ingen äggvita, men blodtrycket är fortfarande högt. Som sagt, order om att vila och kör förvärkarna på mer så ärre bara snällt ringa förlossningen. Hon ringde även sunderbyn om att få tid för att bli inlagd, men inga tider har släppts ännu. Så på måndag, då jag har tid för ett vanligt bm besök, så ska vi ringa igen och då skulle tiderna vara släppta. Håll tummarna nu! Gillar inte det här med att inte veta, planera är min grej i vissa situationer. Den här kollen alternativt inläggningen känns tryggt för mig, visst bebis kan lika gärna få för sig att komma nästa vecka. Men bara vetskapen om att ha tiden bokad kommer göra mig lugn inombords. Men hörrni, 39dagar kvar till bf säger min app till mig idag. Jisses ❤️
Imorgon åker vi till Piteå. Jag och damerna. Ja, jag vet det här om vila. Men vi följer mina föräldrar som ska iväg, så jag tänkte tvär slinka in på två affärer och se till att få tag på en go chailatte!
Hejhej där nere! Jepp mina fossingar syns än, eller tårna iaf 😂
