Fy vad jag sover dåligt om nätterna nu, visserligen kommer ju bebis hålla mig vaken om nätterna. Men det är faktiskt en helt annan sak motför att drömma mardrömmar, kroppen domnar bort, vändningar, kissnödig m.m.

 

 

Jag har sån tur att jag har gogubben hemma i veckan, så han ger mig sovmorgon och tid till att slumra till på soffan under dagen, för de ni... det behövs! Tror dock att jag håller på att dra på mig en ordentlig förkylning också, men det återstår att se hur de blir med det.

 

 

Nu ska jag ta och kliva upp, ta mig ett bad och få i mig nå mat. Mina fina sitter och spelar gitarr till och från, samt busar järnet, precis som det ska vara.

 

 

Nu väger bebisen kring 2,8 kg och är nästan 49 cm lång. Pojkar är oftast något tyngre än flickor. Likaså brukar barn nummer två väga lite mer än det första barnet. Bebisens huvud ligger nu förmodligen nere i ditt bäcken och skyddas av den omgivande benstrukturen. Detta ger benen och underkroppen mer plats att växa. 

Många bebisar har nu huvudet fullt av hår som är upp till 3,5 cm långt. Men det behöver inte ha samma färg som ditt – mörkhåriga par kan bli överraskade av nyfödda bebisar med blont eller rött hår och ljushåriga föräldrar kan få bebisar med mörkt hår. Och så finns det förstås bebisar som inte har något hår alls. A propos hår, så har nu det mesta av den duniga kroppsbehåring som kallas lanugo och som din bebis haft sedan 26 veckor försvunnit, liksom det mesta av fosterfettet (vernix caseosa). Bebisen sväljer detta, liksom andra avsöndringar, och lagrar dem i tarmarna. Detta kommer att bli bebisens första bajs, som kallas barnbeck (eller mekonium). 

 

Det kan hända att du har rikligare flytningar nu. Det är bra att kontrollera att det inte är fostervatten som sipprar ut - rådfråga din barnmorska. Hål i fosterhinnorna är en infektionsrisk för både dig och barnet. Livmodern har sjunkit ned lite nu, och det känns förmodligen lättare att andas. I gengäld måste du kanske gå och kissa oftare eftersom trycket mot urinblåsan ökar. Prata igenom den kommande förlossningen med din partner. Vilka tankar, förhoppningar och känslor har ni? Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses helt normalt i tid.

 

 

Ungefär vid den här tiden börjar många kvinnor bli oroliga för att de inte kommer att känna igen när förlossningen börjar. 

 

Oj så trött jag är och det var även William som somnade tidigt. Märks att klockan är tillbaka dragen, fast jag tänker alltid "egentligen är ju klockan två, när det står att den är ett". Dags att vänja av sig det kanske.

 

I lördags var förresten jag och gogubben på en gravid fotografering hos Viktoria! Och nu ikväll satt vi och kollade igenom vilka bilder vi ville ha. Oj så nöjda vi är, otroligt naturliga och fina bilder!

 

Vilken tur att jag inte bangade på att boka en fotografering, men det som gjorde att jag verkligen vågade är att jag tog några när William var i magen och jag ångrar inte en sekund att jag har dem, mycket fint minne! 

 

Dessa togs igår, men glömde bort att lägga in dem här. Nu känns det som att jag kommer gå sönder vilken sekund som helst, bebisen tar verkligen all plats i magen. Visserligen är den fixerad sen nån vecka tillbaka och jag tror minsann att magen har sjunkit en aning, om inte annat så känns det som så i alla fall.

 

Sen antar jag att bebisen inte kan kicka till mig hårt längre, för den bjuder inte på sådana sparkar som gör att jag tappar luften längre, i stället är det mer som att den drar en fot eller en armbåge över magen eller hur man ska förklara. Fast den kan fortfarande peta på nerver eller något sådant kring bäcknet, vilket resulterar sig i att när jag går så måste jag ibland stanna upp för att det liksom tar tvär stopp. 

 

Och att ens tänka tanken på att ställa sig upp snabbt eller tvär "snöra" sig ut ur sängen, är förbjudet. Smidigt är det inte och inte heller så skönt att direkt få en kraftig sammandragning. Härlig känsla, men inte så skönt som sagt! Är precis som att kroppen säger "nej, nej inte så".

 

I den här veckan har barnet vuxit så mycket att det nästan helt fyller ut den förut så rynkiga huden – nu är den slät och fin, eftersom fettet under huden är färdigutvecklat. Ansiktet är en smula rundare och huvudets diameter är 9 cm.

 Barnet kan få hicka då och då – det får det av att öva sig på att andas, som en förberedelse för livet utanför livmodern. På det här stadiet kan barnet göra allt som en nyfödd kan.

Vid den här tiden kan du eventuellt känna att bebisen rör sig nedåt och trycket i den nedre buken ökar. Detta gör att dina lungor och din magsäck får mer utrymme och det kan bli lite lättare att äta och andas. 

Det kan däremot bli jobbigare att gå – för en del kan det kännas som om bebisen är på väg att ramla ut! Det fortsatta trycket på blåsan gör att du kan behöva gå på toa ofta. Fortsätt äta bra, både för din skull och bebisens.

Du kanske har märkt att brösten läcker lite. detta är helt normalt. Dina bröst har börjat producera den mjölk som kallas kolostrum eller råmjölk och som ger ditt barn en bra start. 

Allt såg bra ut denna gången, ingenting som var "dåligt" eller så. Hjärtljuden tickade på bra som vanligt och fundusmåttet hade ökat i sin vanliga riktning. Sen hade jag ökat 70g sen senast, men det gör absolut ingenting att det var så pass lite, eftersom att jag inte äter så tokigt. Det är inte mycket onyttigheter jag stoppar i mig!

 

 

 

Mamma:
Nu är det mycket mindre fostervatten och du har förmodligen lagt på dig mellan elva och fjorton kg. Din navel har också sträckts och sticker förmodligen ut. Eventuellt känner du dig andfådd nu när livmodern har växt så att dess ovandel sticker upp i bröstkorgen. Du kan också ha fått matsmältningsproblem av samma orsak. 

Pröva att stå på alla fyra för att avlasta ryggen och titta i vårt fotogalleri hur man lindrarvärk och spänning i slutet av graviditeten. Fortsätt dricka mycket vatten även om du behöver kissa så ofta att du lika gärna skulle kunna flytta in på toa – bebisen behöver denna vätska. Däremot kan det vara klokt att dra ner på urindrivande drycker som té och kaffe. 

Hur söt är inte denna lilla snuttefilt som bebis fick utav Sandra och Tommy!

Älskade bebis, vi undrar vem du är där inuti och hur ser du ut?

Men snart, ja snart får vi träffa dig!

 

 

 

Bebisens centrala nervsystem håller fortfarande på att mogna, men lungorna är nästan helt utvecklade nu. 

 

Hickar fostret? Det är helt normalt! Du märker det genom att känna rytmiska rörelser i magen. Det kommer att fortsätta hicka en del efter födseln också. Fostrets fot eller hand kan ibland puta ut på din mage. Genom att pressa mot foten eller handen drar barnet till sig kroppsdelen. Kanske det kort tid därefter sätter tillbaka foten av nyfikenhet. "Vad händer nu? Händer det igen? Detta var skojigt!" Tänk att du nu kan kommunicera med ditt barn! Ungefär vid denna tid fixeras de flesta foster med huvudet ner i bäckenet. "Nu vill jag snart ut!"

 

 

Mamma:
Många kvinnor upplever att det pirrar eller domnar i bäckenet eller höfterna, bland annat när de är ute och går. Detta kan orsakas av att bäckenets ligament luckras upp inför förlossningen. Prata med din barnmorska om du besväras av smärta i höfterna.

 

 

Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.

 

 

Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

 

I natt fick jag mitt (mina) första gravid senadrag i höger vad. Kan meddela att det inte var så skönt, inte det minsta faktiskt. Ställde mig upp varje gång jag fick ett, så när morgonen väl var kommen så var jag mer död än levande. Hahah!

 

En liten försovning till dagis blev det, men tio minuter har ingen betydelse enligt mig. Märkte dock när jag ställde mig upp ur sängen att städningen igår gjorde sitt, idag har jag lite extra ont/öm i blygdbenet. Men med lite vila så ska nog det gå till sig!

 

 

Har jag suttit och skrivit lite mer i "jag är med barn!" boken. Det är verkligen en fin bok, som får en att minnas varje vecka för vecka. Synd att jag inte hade en sådan med William för minnet sviker en ibland!

 

Städade även i gästrummet och hängt tvätt, helt okej för att vara en onsdag! Men imorgon kommer gogubben hem, som jag längtat!

 

Förresten så är det 50 dagar kvar till bf idag.

 

Blodtrycket såg bra ut, även fundus måttet, vikten, hjärtljudet och alla värden, förutom själva blodvärdet. Så får öka dosen med järntabletterna igen. Två cm hade fundus måttet ökat i alla fall, så nu hamnade vi över strecket.

 

 

 

 

Nu tycker jag ändå att magen har stannat av lite i växandet, men gogubben tyckte den hade blivit större (olika tankar om det alltså). William kom och ville gärna vara med på kort igen, älskade barn!♥

 

Imorgon ska jag till barnmorskan för den vanliga kollen och vi hoppas att allt står rätt till med magen och mig!