Igår hade vi det omtalade bf och idag har Ailin funnits hos oss i en vecka! ❤️

Jag som var så orolig över hur barnen skulle reagera över ett litet syskon. Men som de avgudar deras lillasyster, visst de bråkar ibland om vem som ska hålla i henne först. Lykke är rätt så egen nyttig utav sig och hon trotsade oss innan Ailin kom till världen och nu trotsar hon mer. Mest mot gogubben, ja och så mot mig också. Men mot Ailin och William är hon så kärleksfull och glad. 

William är så omtänksam och beskyddande, han säger till när Ailin gråtet till och vill att vi genast ska plocka upp henne, sen talar han om för oss vad man får och inte får göra med hans lillasyster ❤️ Lykke är så hjälpsam och hjälper till vid varje blöjbyte, hon är först på plats och plockar fram en ny blöja och ger lillasyster en leksak eller håller henne i handen. Varje morgon sätter hon sig i soffan och ropar "Ailin, Aaailin" samtidigt som hon klappar sig på knäna, för då vill hon hålla och pussas med lillasyster. Så himla gulligt att se! ❤️

Hon hade börjat öka i vikt nu, så skönt! Födelsevikten låg på 2875g, en dag senare vägde hon 2790g och vid utskrivningen låg hon på 2770g. Nu hade hon passerat sin födelsevikt och ligger på 2895g. Nog för att jag var väldigt säker på att hon börjat lägga på sig lite, men lite extra skönt att få det bekräftat. 

Amningen fungerar som på räls och lilla A skiter, äter och sover mest. Himla snäll liten dam vi fått! 

Vi har fått en tid i Piteå på måndag för den sista läkarkontrollen. Tydligen görs den inte under helgen och stanna i sunderbyn tills på måndag har vi absolut inte lust med! Nej, nu ska vi hem till William och Lykke ❤️ Fy fasiken va vi ska mysa, som jag längtar!!!

Imorgon ska vi gå över till bb och se om lillan går igenom "besiktningen", så vi får åka hem till två stolta syskon! 

Har ändrat min åsikt om mamaroo'n och tycker nu den verkar vara toppen! Men vilken rymdfarkost det är, med alla finesser och diverse grejer. Vissa nödvändiga och andra helt onödiga!

Från H&M hade jag beställt pyjamaser åt barnen, samt en större mössa till Lykke i ungefär samma stuk som hon redan har. Dock fick jag skicka tillbaka Williams pyjamas då jag fick rätt storlek på tröjan, men helt fel på byxorna. Trist! Men kryssade i att jag bara ville ha en ny i rätt storlek denna gången. Så den kommer väl förhoppningsvis nästa vecka!

Kan ni gissa vem som valt plaggen (förutom mössan då)? Jo, den lilla kläd besatta damen Lykke! Hon var så glad över att få välja till storebror, hahah!

Lykkes två julklappar, samt koftan 

Oj, hoppsan! Igår firade jag och gogubben 4 år som par. Om ni undrar hur vi firade dagen, så som sagt gick jag omkring och var en surpuppa mot gogubben.Trevligt värre va?! Näe, men allvarligt talat så hade vi båda två glömt bort att vi hade års dag! Det var nämligen Facebook som påminde mig när jag loggade in, hahah! Äsch, man kan inte komma ihåg allt och att fira just den dagen kvittar för oss faktiskt.

 

 

Och tänk, snart har vi vårat andra kärleksbarn i famnen! Hur underbart är inte det, som vi längtar just nu. Men samtidigt är vi överens om att bebisen SKA stanna i magen till inläggningen/igångsättningen. Undra hur många gånger jag sagt det nu? Fast om man säger det nog många gånger så kanske bebisen lyder oss?

 

 

 

 

I alla fall snubblade jag över det här kvittot, som är från andra gången vi (jag och Williams pappa) var på ultraljud. Första var nämligen i sunderbyn och samma dag hade jag fått reda på att jag var gravid. Så lagomt chockad när barnmorskorna sa att jag var i v.25 då! Vi tog som sagt inga bilder då, utan vi bokade istället in ett nytt ultraljud veckan därpå i Piteå, så vi fick reda på lite mer och så. Hela kvittot får ni inte se, personnr och sånt serru!

Självklart har jag även sparat Williams lilla bb armband, samt mina

2855 var alltså numret som visade att William var just min son när vi låg på bb och så ser man även den blåa lilla lappen som satt i hans lilla bb säng. Visste ni förresten att de kör på rosa till tjejer och blå till pojkar än? Det har de även gjort flera, flera, flera år, lite dumt kan jag tycka. Varför inte göra allt könsneutralt? Vitt eller beige? 

Hur som helst så bläddrade jag även förbi en sida med kort där en stolt morfar träffar sitt barnbarn för första gången 

Och när moster Ingela håller i William för första gången. Även Amie är med på ett hörn, ser ni hur liten hon är förresten? Damen är ju för klån 8år nu, shit!

Och så till sist, den lilla grattis hälsningen från förlossnings personalen. Både narkosläkaren, våran barnmorska vi fick där + att vi hade en studerande barnmorska med. Himla underbara människor allihop.

När jag tänker tillbaka på Williams förlossning så har jag inget negativt att säga. Allt gick så bra och vi blev fint bemötta! Lite kul även att vår bm inte växte upp så långt härifrån och visste vem min storasyster är (den äldsta då).

Tänk att detta är snart 6år sedan! Sjukt hur fort tiden går och nästa år börjar min lilla pojk 6års, jisses! ❤️

Vad har hänt idag mån tro? Jo, grabbarna i huset byggde klart barnens koja och under den tiden sov madam sin dagslur och jag drack en chailatte eller två. Härlig arbetsfördelning må jag säga! 

Fick mig även en välbehövd sovmorgon, men trots det hade jag faktiskt hellre legat i sängen hela dagen. Fy vad jag är slut i kroppen och det elaka humöret mot gogubben dök även upp idag, stackarn! 

Annars då? Ja, vi har handlat, bjudit mina föräldrar på middag och gogubben köpte sig en ny leksak, en soundbar för er som ville anteckna. Gogubben är hel nöjd, medans jag har delade meningar om det hela.

Sen har jag och Lykke tvättat, så nu är det slut i tvättkorgarna igen. Skönt att hålla undan sådant, så inte min mor får för sig att göra precis allt åt oss när vi är borta. Lite avkoppling kan även hon behöva! ❤️

Barnens namn åkte även upp på kojan, men vi lämnade plats så lillasyster eller lillebrors namn också ryms! 

Dessa två från babyland klickade vi hem under dagen. Babysittern är väl inte det snyggaste jag sett direkt, men den verkar vara sjukt bra och då får det faktiskt kvitta om den är snygg eller ej! Det var gogubben som promt ville ha den eftersom att han tror den kommer vara en bra avlastning för mig, när han börjar om att arbeta i januari igen. Vilket jag kan hålla med om, gäller dock bara att bebisen ska tycka om den också! 

 

 

Barnvagnsreflexerna har jag velat ha ett bra tag och det passar ju ypperligt att testa dem nu när vi går mot mörkare tider. Förra året hade vi nämligen problem med att hitta reflexer som satt kvar, så nu håller jag tummarna på att de här ska sitta! Man klistrar fast dessa på sitt barnvags chassi och så ska man synas innan 200m, vilket känns tryggt! Ett plus är även att de inte syns om dagen när de finns i samma färg som chassitet 

 

 

 

 

Denna gången tänkte vi göra samma sak. Bebisen ska få ge sina storasyskon varsin present. Lykkes paket kommer innehålla detta fina armband som duktiga Emma gjort! Hon är nämligen besatt utav dessa armband och enda gången man får ta av dem är om man byter ut det mot ett annat. Tyvärr är det inte så lätt att hitta armband som passar på Lykkes lilla handled. Så att vi fick tag på ett rosa i rätt storlek, känns himla kul!

William for till sin pappa i söndags och kommer hem imorgon, hade turen att träffa lilleman på dagis och tjuva åt mig några pussar! 

Vi skippade däremot syskon bilder eftersom att det ändå kommer en till. Så det kan vi vänta med.

Idag ska vi inte göra allt för mycket, iaf inte jag och Lykke. Pappan i huset bygger en koja åt barnen och jag tänkte mer sikta in mig på att åka iväg och inhandla mig nå nytt smink. Bra arbetsfördelning!

På tal om en annan sak. Under denna graviditeten har jag inte haft så mycket humörsvängningar, däremot har jag haft lätt till att falla i gråt (jag som i vanliga fall nästan aldrig gråter). Men igår kväll, fy vilket humör jag hade, arg och lätt stött mot gogubben, då menar jag verkligen bara mot gogubben. Allt han gjorde var fel! Märkte av det själv och så blev det så där att man tänker "men varför gör jag såhär?!". tjaa, men ibland måste även karlarna få känna av dessa hormoner! 

Gårdagens barnmorske besök gick bra och allt såg bra ut!

Bebisens hjärtljud pickade på i 148-150 ungefär och nu har även symfusmåttet slutat växa (det stannade på 36cm), samt att bebisen sjunkit ännu längre ner + att jag fick bekräftat att slemproppen gått. Så nu håller vi bara tummarna på att bebisen lyder oss och stannar i magen tills det är dags för igångsättning i sunderbyn.

 

 

Även mitt blodtryck var okej och jag hade ökat 0,5kg i vikt, men enligt barnmorskan skulle jag förmodligen inte öka mer utan snarare kanske börja gå ner i vikt. Men det spelar ingen som helst roll! Under denna graviditet har jag nämligen inte lagt på mig många kg. Med William gick jag upp 12kg och med Lykke stannade det på 13kg. Denna gången gick jag ner 6kg i början av graviditeten och sedan upp de där kilona + tre kg eller om det är fyra? Minnet sviker en ibland. Har nämligen pendlat mellan att gå ner och upp i vikt under hela graviditeten.

 

 

Under dagen passade jag och Sandra på att ta några kort på magen. Så nu är den äntligen förevigad. Självklart började det snöa när jag var påväg att hämta upp Sandra, men det gjorde faktiskt inte så mycket. Blev nämligen många fina bilder och så klart skaffar man sig några få favoriter, nedanför kan ni se mina. Imorgon skulle även Sandra komma förbi med några fler bilder, som hon tog med sin kamera. Så det blir spännande och se om de skiljer sig mycket ifrån de vi tog med min kamera eller ej.

 

 

 

För några dagar sedan ramlade rutan ner på Lykkes sida i min bil. Jaha, tänkte jag och försökte flippa upp den. Men ikket, den ville minsann inte upp. Så en vän till Mattias kom och kikade på det hela och det visade sig att elhissens motor gett upp, KUL! I veckan kom delen och igår byttes det ut, så nu fungerar den igen!

 

Sen skulle gogubben bara backa ut bilen ur garaget, men då startar inte bilen. Nähä!? Då visar det sig att batteriet i bilen är från andra världskriget och inte heller har rätt mått som batteriskyddet. Gogubben for iväg och kom tillbaka med ett nytt batteri till mig. Varför han fick så bråttom att köpa nytt var att han annars aldrig skulle kunna somna. Till saken hör att jag hade kraftiga sammandragningar/förvärkar igår, som inte gav med sig efter ett bad. De lugnade ner sig, men gav inte upp direkt. Men tillslut så, däremot hann ju gogubben bli orolig. Men här ska ingen bebis ut förän igångsättningen, har jag bestämt iaf!

 

Och nu ska väl ändå ingenting kunna krångla med bilen, men bara för att jag säger så. Ja, då går väl något annat sönder, haha!

Denna mage är verkligen fin, rund och liten. Hade en liknande mage med William eller rättare sagt så var den nästan exakt likadan som denna. Med Lykke var jag bara stor, över allt kändes det som! Gigantisk är nog ordet för magen med Lykke, haha! 

Vi har låtit de närmaste gissa när de tror bebisen kommer, samt vikt, längd, kön och tid. Kan tillägga att vi (jag och gogubben) gissade innan vi varit iväg på förlossningssamtalet. 

 

Vill någon annan vara med och gissa, så är det bara att kommentera detta inlägg.

 

 

Gogubben: 19/10, kl 8.46, 3300g, 50cm, flicka

Jag: 23/10, kl 12.14, 3500g, 51cm, pojke

Sandra: 24/10, kl 14.17, 3495g, 49cm, pojke

Mormor: 22/10, kl 15.00, 4200g, 51cm, pojke

Morfar: 24/10, kl 11.30, 3785g, 52cm, pojke

Moster Ida: 24/10, kl 18.00, 3700g, 52cm, pojke

Faster Jennifer: 21/10, kl 16.24, 3840g, 53cm, flicka

Kenta: 25/10, kl 9.48, 3670g, 49cm, flicka

Farmor: 19/10, kl 10.00, 3860g, 54cm, pojke

Moster Ingela: 23/10, kl 4.56, 3160g, 51cm, pojke

Nathalie: 25/10, kl 1.23, 3526g, 43cm, pojke

Linus: 29/10, kl 13.37, 3620g, 50cm, pojke

Och så farbror Danne som gissat på pojke, resten hade han ingen aning om.

 

 

Som ni ser så är det endast tre st som gissat på flicka, medans hela tio st gissat på pojke. Men vad det är för någon liten krabat återstår att se! Mormorn var väl lite halv taskig med 4200g och farmorn drog till med hela 54cm, men samtidigt Lykke vägde 3920g var 53cm och hon kändes inte alls så stor i ens armar. William vägde 3430g och var 49cm. Med Lykke gick jag över 16 dagar och med William blev jag igångsatt en dag efter bf.

 

 

Jag däremot gjorde inte många knop igår, en tvättmaskin körde jag och så hälsade jag och Lykke på hos Matilda, Adam och Melinda. Senare under dagen kom mina föräldrar förbi på en kaffe kopp och ännu senare kom Sandra och Linus förbi med en äppelpaj, himla god var den också! 

Idag funderar jag på om håret ska få lite färg, utväxten är inte så fin direkt och man har inte allt för mycket tid över till sådant när bebis väl kommit. Sen får vi se vad dagen har att erbjuda. 

Gogubben är ute och leker med barnen just nu, medans jag sitter i soffan och äter eller försöker äta frukost/lunch, fick mig en liten sovmorgon och jag kan tala om att det behövdes verkligen.

Just efter jag skrivit mitt förra inlägg så ändrades dagens planer rätt så mycket. Gogubben var tvungen åka iväg till norge över dagen för att fixa allt med sjukskrivningen d.v.s. lämna alla papper, annars skulle det skannas hit och dit, samt faxas.. vem har en fax hemma liksom?! Samt att han behövde lämna in fler uppgifter till skatteattentaten (eller var det nu heter) i norge för att kunna få skatten utbetald. Så han och Lykke åkte iväg just innan elva snåret och kommer förmodligen alldeles strax hem. 

 

 

Jag och William passade då på att göra några nödvändiga ärenden och några mindre nödvändiga. Bland annat var vi in och köpte bindor i större modell inför bebisens ankomst/ hemkomst efter bb vistelsen (vilket jag helt och hållet glömt bort att inhandla). William undrade så klart vad man använde de till och jag förklarade för honom att efter man fött en bebis, så blöder man mer från snippan och då behövs dessa. Det godtog han och förstod precis. Vi hann mer eller mindre bara till bilen så utbrast han, halverst i paniken "MEN MAMMA!! NÄR BEBISEN KOMMER, TÄNK OM DIN SNIPPA GÅR SÖNDER DÅ!!?". Kan tala om att det var lite svårt att hålla sig för skratt. Men förklaring fick han och lite lätt snabb spolat, så sa jag att alla inte går "sönder", utan att man kan få ett litet sår men att doktorerna lagar det. Jag fick då stränga order om att säga åt doktorn att laga hans mamma bra, om jag skulle få ett sår. Nog är han allt bra söt! Vi var även en sväng på a-färg och tapet där jag äntligen köpte min efterlängtade ljusstake eller köpte och köpte, rättare sagt så fick jag den av min kära gogubbe. 

 

 

Gogubben hade även hunnit vara iväg med våra vinterdäck för omläggning innan han åkte iväg till norge. Så stort tack till min fina pappa som for och hämtade dem åt oss, samt bar in allt åt mig! Hade blivit lite väl ansträngande för denna gravidkropp att bära tolv däck fram och tillbaka flera gånger.

 

 

William har även varit på simskolan under dagen och jag blir så glad, när jag ser att han är så duktig och har så kul på samma gång. Man växer liksom två meter av stolthet! ♥

 

 

 

Nu ikväll slog tanken mig. Fy vad jag kommer sakna mina små när vi åker iväg till förlossningen/bb, vi har nämligen bestämt oss att stanna dessa tre dagar denna gången (kan även bli fler dagar, beroende på om de sätter igång mig direkt eller inte). Med Lykke åkte vi hem efter en och en halv dag, men då var man så klart tvungen komma tillbaka för den sista läkarundersökningen. Vilket vi helst vill slippa nu, så klart återstår det att se om vi klarar av att vara utan William och Lykke så länge. Vet inte om det är stängt på bb när vi är där, alltså om det är rs eller vinterkräk sjukan. Då får nämligen ingen komma in och man får inte heller ta med barnet ut från avdelningen. Men om det inte är stängt, så kommer förhoppningsvis mormor, morfar, William och Lykke på besök. Lykke har jag nämligen bara varit ifrån en natt sen hon föddes, så det blir nog tufft att inte få träffa henne. William är jag mer van att vara utan eller van och van, men han är ju hos sin pappa till och från. Man blir så klart aldrig van att vara utan sina barn, det är verkligen inte alls kul och jag önskar att han vore hemma jämt, men han måste så klart få träffa sin pappa också. 

Barnen vaknade vid nio, det tackar vi för! Länge sedan de sov så länge, i vanliga fall vaknar någon utav dem vid sex eller sju snåret. Idag står inte mycket på schemat, vid middagstid är det dags för simskola för William och så tänkte gogubben köra iväg lite skräp till återvinningen. Igår byggde han nämligen en hylla i garaget för våra verktyg, så nu slipper man leta som en tok efter allt!

 

Sen tänkte jag och Sandra försöka få till några nya gravidfoton ute, innan magen försvinner. Men vädret verkar inte så lovande just nu, så hoppas på att regnet gör ett uppehåll!

 

Var hos barnmorskan igår, allt såg bara bra ut med bebis. Symfusmåttet hade ökat två cm sen sist, så nu ligger det på 36cm (samma mått som jag hade med Lykke i denna veckan, fast jag var ändå större med henne). Hjärtljuden lät fint och låg nu på 152 ungefär. Fick även bekräftat att det är bebisen som åkt längre ner i bäcknet, där av smärtan i blygdbenet. Med mig var det okej ändå trots omständigheterna, mitt blodtryck hade inte ökat, järnvärdet var okej. Hade däremot gått ner i vikt igen, men det gjorde ingenting. Dock var jag helt säker på att jag hade gått upp minst två kg sen senast, men ikket!

 

 

Även det berömda pappret med nummer till förlossningen fick följa med hem och en liten väska med några gratis produkter i, samt andra informations blad.

 

 

Fick även en tid till en läkare idag för sjukskrivning eller rättare sagt så är det gogubben som blivit beviljad sjukskrivning pga mig. Min oro över att han inte kommer hinna hem släpper aldrig och min kropp har helt ärligt sagt upp sig totalt. Som sagt så fick han sjukskrivningen och nu känns det lite bättre, han hinner oavsett vad som händer och jag kan vila när jag behöver det (vilket är ofta), samt att jag får hjälp med både barnen och hemmet. Känner mig så himla tacksam över detta och är så tacksam över att jag har min kära gogubbe, han gör verkligen allt för mig och barnen ♥

 

 

 

Visst barnen behöver egentligen inte fler kläder, absolut inte Lykke. Men man kan ju kika lite iaf, hade varit roligt med lite nytt. Dessa newbie plagg är bara to die for och den färgglada tröjan från kaxs SKA jag ha till William, blir nämligen lätt att man klär honom väldigt vitt, svart, jeans, blått och grått denna års tid. Så ja, det skulle vara trevligt med lite färg.

 

 

Och så har jag börjat bli rätt så less på denna "dra ner tröjan" dragningen. För så är det, vet inte hur många gånger per dag jag går och drar ner tröjan.. Ja, antingen det eller drar upp byxorna. Funderar nästan på att limma fast kläderna, haha!

Annars då.. ja, jag sover kasst och är rätt så slut i kroppen. Jo, man skulle kunna säga att kroppen faktiskt håller på att säga upp sig. Har väl egentligen inga stora graviditets krämpor förutom halsbränna (när jag ligger ner), illamående (morgon/förmiddag), sömnen och förvärkar.. Och så en sak till, mitt blygdben gör fruktansvärt ont i princip hela tiden, antar att det är för att bebisen är fixerad och sjunker ner mer och mer i bäckenet. 

Men som jag alltid sagt, så länge bebisen mår bra så är det okej. För det känns faktiskt så, alla dessa krämpor kommer hur som helst försvinna när bebisen tittat ut.

Ja, i helgen känns det ändå som att det varit fullt upp.

I fredags var gogubben iväg och fixade foton till skoterkortet, som vi sedan postade iväg. Han fick ju trots allt ett skoterkörtkort i julklapp av mig och hans föräldrar, så det var liksom dags att skicka iväg papprerna så han får ett ordentligt kort! En tripp till vittjåkk för bus och lek fick det även bli, samt att William fick följa med mormor och morfar + kusinerna Amie och Kevin till ett solrum på ringelsta. Mycket uppskattat från lillemans sida! 

 

 

Sen hem och så blev vi bjudna på middag hos mina föräldrar. Efter det for jag och William till min kära vän Sandra som fyllde år!

 

Var och hämtade ut Williams jacka igår, denna är från Lindbergs och den var så fin på! Den andra han har är nämligen i dun och lite väl varm att börja ha nu, så denna blev toppen.

William är så nöjd med inköpet och tyckte den var "super snygg" ❤️

Planen är som så att vi fick ett datum då vi ska komma och se hur det ligger till med magen, livmodertappen osv. Ser det startklart ut och om det inte är fullt på förlossningen, så sätter de igång det hela. Om inte så får vi bo på patienthotellet och så kikar de läget dagen där på. Går det inte då heller pga platsbrist, så blir det patienthotellet igen. Hur som helst så kommer vi få stanna där tills bebisen kommit och det är just det som känns skönt... att faktiskt vara på plats! Efter många tillsägningar till magen, så hoppas vi nu att bebisen lyder oss och stannar där i tills det datumet! För man vet aldrig, lika fort kan den bestämma sig att komma innan dess.